Norns Bruk
Norns bruk är ett ovanligt välbevarat, mindre järnbruk med bebyggelse och anläggningar från 1600- talet till början av 1900-talet. Byggbeståndet på Norns bruk är i huvudsak intakt sedan bruket lades ned i början av 1900-talet med såväl hytta som herrgård, arbetarbostäder och ett flertal ekonomibyggnader bevarade.

Miljöbeskrivning

Norns bruk är ett ensligt beläget f d  järnbruk mellan Hedemora och Söderbärke i Södra Dalarna. Bruksbebyggelsen är grupperad längs med utloppet från Dammsjön till Stor Sundsjön. Utnyttjandet av höjdskillnaden mellan dessa sjöar för vattenkraft var en grundförutsättning för bruket. Bebyggelsen omfattar b l a hytta, hammarsmedja, herrgård, kapell, bruksarbetarbostäder och tillhörande uthus.

Norns bruks höga kulturhistoriska värde består i hög grad av den välbevarade och kompletta helhetsmiljön. Genom att brukets bebyggelse i huvudsak har hållits samlad under en ägare har Norn väl bibehållit sin traditionella brukskaraktär.  Förutom hyttan och smedjan är mångfalden av olika bostäder, ekonomi-  och uthusbyggnader av särskilt värde. Norns bruk kan härigenom ge en god bild av villkoren för produktion och boende vid ett mindre järnbruk i Dalarnas bergslag under 17- och 1800-talen.

Historik

Norns bruks skall ha anlagts 1626 av två finnar som här uppförde en hytta och en hammare. Anläggningen övertogs sedan av bälgmakaren och köpmannen Hans Steffens som 1637 fick det första privilegiet för en hammare och två härdar. Efter en nedgångsperiod under slutet av 1600-talet fick Norn under 1700-talet med släkten Söderhielm som ägare en uppblomstring. På 1760-talet fanns här två stångjärnshammare och fyra härdar samt en nyuppförd hytta. Norns bruk ägdes fram till1873 av släkterna Söderhielm, Mannerheim och Tersmeden, då bruket kom att ingå i Larsbo-Norn AB tillsammans med bl a Vikmanshyttans bruk. På1880-talet var Norns bruk Hedemora sockens största industri med 270 anställda. Det isolerade läget och dåliga kommunikationer medförde dock att bruket lades ned 1916. År 1966 kom Norn i Stora Kopparbergs Bergslags AB:s ägo. Under 1900-talet har bruket avfolkats och endast ett fåtal personer är numera permanent bofasta i Norn. Genom att bruket i huvudsak hållits samlat under en ägare har miljön bibehållit sin traditionella karaktär ovanligt väl.

Byggnadsbeskrivning

Bebyggelsen i Norn består av ett 40-tal byggnader. Vid Dammsjön i  norra delen av Norn ligger den vitputsade herrgården, kontoret och kapellet symmetriskt ordnade vid en gårdsplan med kapellet som centralbyggnad och herrgården och kontoret som flyglar. Kontoret och kapellet är uppförda ca 1760 medan herrgården skall ha uppförts under slutet av 1600-talet. Till kapellet hör en nyklassicistisk klockstapel med rik panelarkitektur från 1800-talets första hälft och en kyrkogård anlagd 1781.

Utmed vattenvägen mellan Dammsjön och Stora Sundsjön ligger anläggningar som var beroende av vattenkraften såsom hammarsmedja, kvarn och hytta. Hammarsmedjan är uppförd i korsvirke. Hyttan är ursprungligen uppförd 1761 och senare  på- och tillbyggd. En rostugn är sammanbyggd med hyttan. På båda sidor om den väg som leder ned från herrgården och kapellet till hyttan ligger arbetarbostäderna. Den s k Smedbyggningen är uppförd 1699 med vitputsade fasader.  Övriga arbetarbostäder är uppförda under 1800-talet med faluröda fasader. Kring arbetarbostäderna finns uthuslängor med dass och vedbodar. I raden av arbetarbostäder ingår också skolbyggnaden från 1856. För prästen på bruket fanns en mindre vitputsad prästgård belägen vid Stora Sundsjöns strand.

Till bruket hör ett flertal ekonomibyggnader som stall, loge och magasin. Av särskilt intresse är ladugårdslängan som är uppdelad i flera mindre ladugårdsrum med tillhörande höloft, vilka disponerades av de anställda vid bruket.

Bland övriga byggnader kan nämnas klensmedja och snickeri, tvättstuga, malmvåg och ett 1926 till föreningshus ombyggd äldre arbetarbostad.